Guldvingar

Såg en serie på Mtv ikväll med ett gäng ungdomar som var på en så kallad challenge day....En övning de gjorde tillsammans hette " Om du verkligen kände mig"...de satt i små sharing grupper och berättade alla sina inre hemligheter, det var skratt men mest tårar och de beskrev det i efterhand som en hel timme av livet baksida och framsida...det finaste av allt var att de kände igen sig i varandras berättelser. Det var stort och det var fint! Det var alla är vi likadana känsla....
Jag ska ta med mig idén till en sharing grupp i framtiden!

OM ni verkligen kände mig...
skulle ni veta att jag periodvis har marddrömmar och vaknar på natten med ett bankade hjärta och skrik
Om ni verkligen kände mig...
skulle ni veta att jag tyckte det var fruktansvärt jobbigt att gå på mitt senaste återbesök, jag andades historia hela stunden fast jag lever i nuet
Om ni verkligen kände mig...
skulle ni veta att jag också kämpar med mina egna demoner
Om ni verkligen kände mig...
skulle ni veta att jag alltid sjunger för mig själv innan en föreläsning
Om ni verkligen kände mig...
skulle ni veta att jag älskar att skapa en ny levande värld där kärleken brinner och ger ljus åt alla
Om ni verkligen kände mig...
skulle ni veta att jag alltid gråter till American home makeover
Om ni verkligen kände mig...
skulle ni veta att det är med skräckblandad förtjusning jag reser tillbaka till Thailand och min yogautbildning, men mitt hjärta leder mig dit och det är en ynnest att delta och snurra i den magiska världen
Om ni verkligen kände mig...
skulle ni veta att jag älskar att bli hög på livet och att livet ibland slår omkull mig med leenden, kärlek, skratt och livsvilja
Om ni verkligen kände mig...
skulle ni veta att jag nästan varja dag tackar himlen får att jag får vara här och för alla människkor i mitt liv!

Jag har en ny tid, en tid som är full med massa yoga, kladdkakor, musik och möten....Möten, med vackra vänner, möten med okända som plötsligt inte är okända, möten med Göteborg, möten med mig själv, möten med kollektivtrafik, möten med min stora kärlek, möten med kylan, möten med livet
Häromdagen var jag flera timmar med en fin vän, vi skrattade mycket, vi njöt av att lyssna på varandra, vi såg varandra och när vi skiljdes åt satte jag mig utanför yogan, mitt i stan under en mörk kvällshimmel, tittade ner mot asfalten och tänkte; vilken vacker asfalt, vilket vackert mönster...så fann min blick höghuset framför mig och jag tänkte, oj vad vackert (jag tycker inte om höghus)...och tillsist fann mitt inre en vissen buske och jag tänkte; vilken vacker buske....så kom jag plötsligt på mig själv och fnisset dök upp....Plötsligt bakade mitt hjärta om allt som var "fult" till vackert. Jag fångades av den vackra mörka himlen och tackade för allt det vackra runt mig och för livet innan jag smög in, och satte mina bara fötter mot en ny vän, min yogamatta.

Jag lever i oerhörd frihet, jag känner mig så fri, i sinnet och kroppen. Jag gör bara det som är gott för mig. Den senaste tiden har påmint mig om tiden innan jag blev sjuk, då rusade jag runt till massa olika vänner, hade alltid något på gång och njöt av samvaron. Nu är det lite likadant, även om alla vänner inte är desamma så finns njutbarheten där, livet och mötens förförelse som viskar; njut av mig, använd mig, lev genom mig och det ska Gud veta att det gör jag!

Jag blickar högt som en raket, jag klibbar fast mot luften, jag hoppar mot jorden, jag dansar med himlen som ridå, jag skrattar med hjärtat, jag pulsar genom stan, mina fötter låter mig sväva, mina ögon vandrar genom själens årstider, mitt inre ljud brusar i takt med rymden...

Imorgon blir det roadtrip till föreläsningen med min nya fina vän Jonas, han är som en blond strålande sol och jag tycker mkt om honom, med i bilen blir oxå fina Henke, med ett leende större än havet. Jag är glad i honom! Kanske fylls baksätet även av härliga Ferenc, min vän som får hjärtat att le och skratta!
Min största tanke går till min finaste Aron, min största känsla går till finaste du...Snart badar vi i vårt kärlekssolsken igen!
Godnatt!
F