Guldvingar

...och jag är fulladdad med ljuva ord...en resa är just över, en liten över midsommar påbörjas imorgon, och en ny nästa vecka, fast egentligen är ju hela livet en lång resa där vi skapar innehållet själva. En vän på festivalen sa att när han inte vet vilken väg han ska välja i livet så tänker han att hans nutid är en bok och vad skulle läsaren vilja läsa, då är det enkelt för honom att välja den rätta vägen, den som känns mest honom, eller mest galen eller vad vet jag?!
Jag känner mig lite som det resande folket just nu men varför inte, Aron säger till folk att vi för tillfället är bostadslösa och egentligen är vi ju det, förutom att jorden är vår trygghet och himlen vår ridå, havet blir snart mitt hem för några veckors jobb på båt med härliga folken där jag ofta blir övertrött och antingen skrattar ihjäl mig eller måste ramla in i sängen i hytten ett par timmar men jo, jag vill vara med och se på film inatt för det är ju underbart att bara sitta där i soffan med vågorna inunder med alla kollegorna och faktiskt bara vara i ett vanligt kneg.
Himlen är ljus trots tiden på dygnet och livet smakar len honung och gräset är grönt med gräshoppor och jag blev 29 år förra veckan och famlar med lugn in i framtiden. Framtiden, så spännande att se vad som skapas, ibland går tiden snabbt, vissa stunder existerar inte tiden, ibland är den längtans tung...tid, tid, tid. Kanske bara ett begrepp vi har uppfunnit, hur vore livet utan tid?
Snatam får avsluta denna ljuva onsdagskväll i slutet av juni 2010...Till er alla:

Orden och Snatams sång fann mig häromdagen då jag hamnade i en situation då jag verkligen hade kunnat känna mig ensam, för en sekund gjorde jag det, kände mig ensammast i hela världen, men i nästa andetag blev känslan inom mig, att vi alla är ettkänslan stor, större, störst och jag visste åter igen att jag aldrig är själv. Engelska ordet alone är ju enkelt al one...
Vi har alla relationer som ständigt lever och verkar, som alltid är bundna till naturen, djuren, himlen, jorden, till allt skapande och levande. Så fint att vara tacksam för alla de strängarna, för gåvan att få vara här och leva i de relationerna, för gåvan att kunna upptäcka nya relationer, nya band, att ta del av syret, solen, havet, fåglarnas sång, att landa i alltet och bara vara ett. Det är en av livets magiska gåvor-att känna vi känslan i hjärtat. 

Världen håller på att gå in i ett nytt skede, vinden tar en ny riktning, in i ett nytt medvetande, en ny dimension, vill du följa med på den vågen, skapa nya sandkorn? Vad säger ditt hjärta? Vad säger din intuition? 
Jag vill leva i symbios med livet, naturen, djuren, med mitt innersta, i lugnet, i självklarhetens andetag, i de perfekta geometriska mönstren som bara är skapade av magi och en hyllning till allt vi har inom oss....till helheten inom oss, utom oss, framför oss, bakom oss, runt oss, ovanför oss, under oss, till enkelheten som styrs av vårt hjärta. Detta känsliga vackra, starka hjärta som finns där så fort vi finner nycklarna...

I min värld är mammor, bebisar och hundar bland det bästa som finns...alltid denna ständiga gränslösa kärleken, den äkta, sanna kärleken som är så självklar, inga knutar eller skavsår, bara rent ljus och kärlek! Det är fint att veta och känna det. Mer bebisar och hundar i mitt liv, mams finns där redan som en självklar fyr, eller en starkt lysande stjärna som sprider sitt stoft varje sekund! Men lätt mer bebisar och djur.

Idag är jag tacksam för allt...
Jag önskar er läsare en helt fantastisk dag och många kärleksslag för livet! När vi fokuserar på det goda, föds det goda i nya frön och vi kan skapa världen och livet exakt så som vi vill ha det! Det tror jag iaf...