Tack kära livet!
Ute längtar hösten med vind och regn och Guldvingar gjorde sig ikväll påmind genom cancergalan...
alltför längesedan jag uppdaterade mitt liv och hjärta för er!
Såklart jag ska dela med mig av hur "resan" är!
pratade senast ikväll med min käraste mor om hur 2013 har varit mitt första "riktiga" cancerfria år...spännande att se färden i backspegeln och ta varje steg in i framtiden med ett stadigare steg...
Just nu är natten mörk och sömnen lockar, men denna veckan skriver jag mer!
Friskförklarad och mjuka moln mot himlen i Hong Kong
Ibland blir jag förvånad över möjligheter livet förser mig med. Som om det oftast bara flyter på, öppnar upp små vikar och dalar av nya ögonblick och outforskade platser. Ibland stora hav som på Kauai med all skönhet jorden Självklart och enkelt besitter. Ibland små stunder av en varm kärlekshandling från en känd eller okänd människa. Jag tror att vi alla är en, att vi hör ihop, att vi är speglar av varandra och att människorna som känner dig bäst också visar dig vem du är bäst. Jag tror också att möjligheterna skapas av någon, av dig själv, dina tankar och ditt hjärta sänder ut små signaler dit stigen hela tiden fortsätter. Om vi bara lyssnar....ibland vaknar rädslan till, då är det svårt att veta vad både tankarna och hjärtat vill!! Om tystnaden är nära kanske det är lättare att lyssna, att höra, att känna, att veta vad som är rätt....och att följa det! Jag har den sista tiden upplevt tillvaron som en winwin situation, att det jag gör för någon annan kommer snabbt tillbaka till mig i gott. I goda ord, i goda handlingar, i goda möten. Min kloka vän Tommy sa till mig när jag var sjuk, och jag har säkert skrivit det förr här, men jag tänker ofta på det han sa, att det goda man ger till någon kommer tillbaka till en, men kanske inte från just den personen som man hjälpte utan någon helt annan....och på det sättet blir det en cirkel som verkligen binder ihop oss människor. Och det skapar även en möjlighet att komma nära många olika personer i livet. Jag tror att de rätta människorna alltid finns en nära, vissa kanske bara en kort stund i livet för att sedan segla vidare till någon annan och vissa är med en hela livet. Jag är tacksam för de människorna jag har haft i livet. Alla har de fört mig till där jag är just idag. Alla har på något sätt hjälpt till att måla och färglägga mig och min Frida.
För två veckor sedan ville jag skrika högt av lycka....jag är numera FRISKFÖRKLARAD!!!! 5 år med en ständig nedräkning och plötsligtdagsedeln stora dagen här....vilken känsla,längesedan jag kände en så stark livskraft inom mig och tacksamheten vällde över mig. Så tacksam, över livet, livskraften, himlen, bortom ord, bortom tangenternas förklaring.... Jag grät av lycka, sprang på min Goa läkare jag hade under hela behandlingen, gick förbi honom, fortsatte att gå, innan jag tänkte, Frida var inte så svensk....så jag vände om, ropade hans namn högt ikorridoren,tog av mig glasögonen. Jag tror inte att han kände igen mig, men han mötte mig med en kram och en klapp på kinden. Så knöts min cancer säck återigen ihop. Jag har redan varit frisk i fem år, det är viktigt att minnas men ack vilken tyngd som rann av mig. Nu hör det än mer till mitt förflutna, ett minne blott, ärren finns kvar men bleknar med tiden...nu är jag så lätt som jag tror att jag kan vara med den historien... Och i resten av världen är jagnästan som alla andra!
En ny resa tar sin fart, just nu sitter jag i Hong Kong, på väg mot nya äventyr och tillvaro. Denna gången Nya Zeeland, med dess sköna natur och avslappnande attityd. Jag är nyfiken på vad jag och min kärlek skapar där....är nyfiken på vilka broar vi bygger, vilka människor vi ska träffa....vart vi tar livet och vart livet för oss. Denna gången är resanden enkel biljett på obestämd tid. Spännande att se hur lång tid det blir....oavsett vad som sker litar jag till att det är till det bästa. Det har jag också lärt mig, att i den fullständiga boken kan något som tycks märkligt vara till den bästa fördelen....
Jag önskar er alla allt gott....
Tack för att ni läser fastän jag inte uppdaterar så ofta....
Låt livet lysa och lys lika starkt som stjärnorna....
Kram Frida
ALOHA....
Njuter av paradiset....Ar sa lycklig over att vara pa denna magiska o!!!
Naturen ar underbar....jippie for var vackra jord!!!
Kauaii,
On som vilar bland molnen, i himlens vackra hjarta!
Denna magiska o i Hawaii har fangat min sol och det ar en valdigt speciell tid i mitt liv!
Jag och min karlek bor i ett stort hus med en tradgard som ar full med exotiska frukter, sallader, pumpor, sotpotatis, apelsintrad, limetrad, banantrad. Till skogen gar vi for att skorda de storsta avocaderna jag nagonsin sett, passionsfrukt, jackfruit och breadfruit. Jag lever ater igen i en tropisk varld med varm sol, kristallklart vatten, vita strander, fagelkvitter och en harlig community. Kauaii, paradiset i dess storsta bemarkelse. Jag tror det ar den vackraste platsen jag nagonsin varit pa. Dess skonhet far mig flera ogonblick att fylla mina ogon med saltvatten och hjartat att skena ivag i ett lyckosprang.
Vattenfall, gron natur, bergen som ar sa maktiga och vackra, det rena, varma havet. Snackorna ar polerade stenar och har mjuka former. Luften ar fuktig och skon for ansiktet och huden.
Dalai Lama har sagt att det ar har, pa Kauaii, som vara sjalar kommer till denna varld, och om det ar sant sa matte vi alla ha valdigt god smak!
Det sags att de olika oarna representerar de olika chakrarna och Kauaii sags vara det hogsta, sahasrara, vart kronchakra, och vad vet jag men jag kan saga att det kanns som om vi svavar i himlen. Molnen ar nara och luften ar latt att andas. Jag ar fullstandigt foralskad i on och det ar en ynnest att vakna och ata en solmogen apelsin till frukost.
Pa dagarna lever vi och umgas med vara vanner, vi tar hand om tradgarden, skordar och planterar, simmar i havet, yogar, sjunger och spelar mkt musik. Mitt liv ar valsignat med alla dess former av musiker runt mig och nastan varje kvall ar det folk i huset och delar med sig av sina gavor. Delfinerna simmar i vattnet och vagornas lek ror upp barnet inom mig.
One way ticket kanns perfekt och om kalifornien lockar aker vi narsom tillbaka dit!
Sex veckor spenderade vi forst i Kalifornien, en valdigt fin tid med mkt natur, redwood tradens visdom, klippornas sang och bergens roda jord. Det har varit intressant att se vara kulturskillnader, och med Lee s sallskap lar jag ocksa kanna var svenska kultur mer. Jag dras till oppenheten har, folk hejar och pratar och vart jag an gar fragar folk hur jag mar, i mataffaren pratar kassorskan med mig om min dag, i toalettkon fragar nagon vart jag kommer fran, i venice beach sager var servitriss att mina ogon ar vackra, i kladbutiken far jag komplimanger over mitt fargglada balte, i santa Cruz ger Greenpeace killen mig en lang kram och tipsar om vackra platser.
Jag ar hos min amerikanska familj och de haller mig sa kar och vill visa mig alla speciella ting.
Nara San Fransisco sjunger jag kareoki for forsta gangen ihop med Lee och alla skrattar och ger oss applader for var glada stil ihop.
Kaliforninen, vilken stat:) Mkt flower power, peacemarken, stentvattade jeans, cowboyhattar, hippies, Hollywood och dess glamour, allt pa en och samma gang, helikopter och polisjakt i Los angeles, dansklubb i Sacramento och mandarintrad...Jag ar sa lycklig over att fa vara har just nu!!!
Leva i karlek, uppleva ett nytt land, lara mig nya saker, traffa nya manniskor, och framforallt njuta av livet.
Bilder kommer snart pa Kauaii, under tiden sok pa on och njut av dess skonhet!!
Jag onskar er alla allt gott,
Med solsken och varme
Frida
Denna magiska o i Hawaii har fangat min sol och det ar en valdigt speciell tid i mitt liv!
Jag och min karlek bor i ett stort hus med en tradgard som ar full med exotiska frukter, sallader, pumpor, sotpotatis, apelsintrad, limetrad, banantrad. Till skogen gar vi for att skorda de storsta avocaderna jag nagonsin sett, passionsfrukt, jackfruit och breadfruit. Jag lever ater igen i en tropisk varld med varm sol, kristallklart vatten, vita strander, fagelkvitter och en harlig community. Kauaii, paradiset i dess storsta bemarkelse. Jag tror det ar den vackraste platsen jag nagonsin varit pa. Dess skonhet far mig flera ogonblick att fylla mina ogon med saltvatten och hjartat att skena ivag i ett lyckosprang.
Vattenfall, gron natur, bergen som ar sa maktiga och vackra, det rena, varma havet. Snackorna ar polerade stenar och har mjuka former. Luften ar fuktig och skon for ansiktet och huden.
Dalai Lama har sagt att det ar har, pa Kauaii, som vara sjalar kommer till denna varld, och om det ar sant sa matte vi alla ha valdigt god smak!
Det sags att de olika oarna representerar de olika chakrarna och Kauaii sags vara det hogsta, sahasrara, vart kronchakra, och vad vet jag men jag kan saga att det kanns som om vi svavar i himlen. Molnen ar nara och luften ar latt att andas. Jag ar fullstandigt foralskad i on och det ar en ynnest att vakna och ata en solmogen apelsin till frukost.
Pa dagarna lever vi och umgas med vara vanner, vi tar hand om tradgarden, skordar och planterar, simmar i havet, yogar, sjunger och spelar mkt musik. Mitt liv ar valsignat med alla dess former av musiker runt mig och nastan varje kvall ar det folk i huset och delar med sig av sina gavor. Delfinerna simmar i vattnet och vagornas lek ror upp barnet inom mig.
One way ticket kanns perfekt och om kalifornien lockar aker vi narsom tillbaka dit!
Sex veckor spenderade vi forst i Kalifornien, en valdigt fin tid med mkt natur, redwood tradens visdom, klippornas sang och bergens roda jord. Det har varit intressant att se vara kulturskillnader, och med Lee s sallskap lar jag ocksa kanna var svenska kultur mer. Jag dras till oppenheten har, folk hejar och pratar och vart jag an gar fragar folk hur jag mar, i mataffaren pratar kassorskan med mig om min dag, i toalettkon fragar nagon vart jag kommer fran, i venice beach sager var servitriss att mina ogon ar vackra, i kladbutiken far jag komplimanger over mitt fargglada balte, i santa Cruz ger Greenpeace killen mig en lang kram och tipsar om vackra platser.
Jag ar hos min amerikanska familj och de haller mig sa kar och vill visa mig alla speciella ting.
Nara San Fransisco sjunger jag kareoki for forsta gangen ihop med Lee och alla skrattar och ger oss applader for var glada stil ihop.
Kaliforninen, vilken stat:) Mkt flower power, peacemarken, stentvattade jeans, cowboyhattar, hippies, Hollywood och dess glamour, allt pa en och samma gang, helikopter och polisjakt i Los angeles, dansklubb i Sacramento och mandarintrad...Jag ar sa lycklig over att fa vara har just nu!!!
Leva i karlek, uppleva ett nytt land, lara mig nya saker, traffa nya manniskor, och framforallt njuta av livet.
Bilder kommer snart pa Kauaii, under tiden sok pa on och njut av dess skonhet!!
Jag onskar er alla allt gott,
Med solsken och varme
Frida
Nutid och minnen som nästan blåste bort...
Hej:) Oj, så längesedan jag skrev. Och jag blev väldigt glad och samtidigt fick jag lite ont i hjärtat när jag nyss såg att NI fortfarande är inne på min blogg. Väntandes på ett nytt inlägg....Nu är jag här! (Och Du Sanna inspirerade mig till att skriva igen, så fint att se dig!)
2011, oj vilket omvälvande år för mig!!! Så stor personlig utveckling, så fina möten med människor, så obeskrivligt mycket kärlek och ljus, så djupt in i hjärtat! Jag har flygit högre och närmare solen än någonsin förr och upplevt så vacker kärlek. Jag har lärt mig att man verkligen får det man vill ha, och oavsett om man aldrig vet i relationer om något är början på slutet eller början på början så lyser min tacksamhet ikapp med stjärnorna.
I Thailand kallades jag ofta för Free, det var ett smeknamn jag fick redan 2008 där, men i år lever varje bokstavs betydelse fullt ut. Jag har öppnat upp min frihet, har funnit den i kroppen och hjärtat, har hittat tillbaka till det jag länge varit men som jag för en stund glömde bort eller gömde undan. Så många gånger jag har skrikit ut min livsglädje från min balkong genom djungelns syrsor och gräshoppor, dag som natt, låtit min röst få tala det som kroppen bubblar, och med hjärtat utanpå kroppen låtit mig älskas och älska fullt ut, ända in i varje spricka, i varje skrymslen vrå, jag har vridit in och ut på mig själv, med en större medvetenhet, som jag har skrattat och visat vem jag är!!!
Jag har dansat på livets solstrålar i en ny frihet och sanning, och även om dansen ibland tystnar bär jag med mig de stegen och fortsätter att vara FRI...
Fri inuti, fri utanpå och fri med världen.
Men livet är en balansgång, om du vill ha regnbågar får du också leva med moln...
Med min 30 års dag i somras kom också "moln" med frågor om hur jag vill leva mitt litt liv, längtan efter en stadig tillvaro, familj, jobb, kanske bakvänt mot vad andra går igenom när de har allt det där, då vissa saknar frihet.
Men bakom molnen finns ju solen och varje process för en framåt, i en vald riktning och för varje steg och val man gör tar man ut sin riktning i livet. Ibland tänker jag att jag ska se vart livet för mig, och på ett sätt tror jag på det, men jag tror också att vi alla påverkar och skapar vår riktning och att livet "för" oss dit vi på nåt sätt kanske ska. Om intuitionen och hjärtat är med litar jag på livet och min egen förmåga att göra de "rätta" besluten.
Mina val har fört mig in i en ny resa, på många sätt är det en riktigt stor resa som kommer "tvinga" mig att ta beslut om mitt liv och framtid snabbare än om jag varit kvar i Sverige. Men detta är vad jag har valt och oavsett om det är början på slutet och jag är tillbaka i sverige efter tre veckor eller om det är början på början och jag är tillbaka till sommaren är jag övertygad och helt lugn att allt sker till det bästa!!!
Planen är att vid nyår resa till Kalifornien och utforska kärleken, jag vill inte skriva min nya kärlek för den känns gammal...
Jag vill resa och tillsammans med kärleksperson känna vilken stig vi vill ta.
Jag känner mig lyckligt lottad att jag ska få turista på Usa:s västkust under en längre tid. Gå in i yogan, träna, äta solmogna apelsiner, campa, vara i storslagen natur, träffa mina californska nära vänner från mina resor. Jag ser det lite som en fridanjutavalivetresa...Så spännande!!!!
Jag önskar er alla en fin dag och en fin november månad. Värme / Frida
Soliga leenden fran Malaysia
Jag lever i livets underbara varma bris med ett leende lika glittrande som havet i leken med solen langs horisonten. Jag lever i flodet och har fullstandigt tillit till nuets magi och universums glittrande vagledning. Pa resande fot lever jag i moten med manniskor och i frihetens tecken berors jag varje dag i mitt hjarta av tacksamheten over livets forandringar och transformeringar.
Jag andas en ny era i mitt liv dar dansen med tilliten och vinden mots och endast nuet ar narvarande....
Livets rytm har andrats och mina ogon ser ytterligare lite annrolunda och mer larorikt pa livet. Tre manader i djungeln och annu en chakrayoga lararutbildning, tre manader av disciplin och standig transformering.
Mycker har hant, bade inom och utom mig. Livets vindar har fort mig i en ny riktning, dansstegen ar for varje dag nya, vet inte riktigt vart de for mig men allt ar perfekt, allt ar som det ska vara. Mycket av min forandring har handlat om att finna min inre frihet som Frida, fri fran sorg, fran cancerspoken, men aven om att hitta friheten i att vara allt det jag ar....Mitt leende ar storre, mitt hjarta ar storre och det ar fantastiskt och forundrande att kanna det i mitt inre....Jag ar fri, som aldrig forr...
En fyra manaders resa blir till sex manader och hamgang sker i juli. Jag kanner fullstandigt tillit till att livet for mig ratt och det ar haftigt att leva i det, vet ej vad som sker i sommar eller till hosten...vad jag daremot vet ar att allt sker till det basta och ibland kan nuet verka oforstaeligt men visas vara det basta i framtiden!
Livet leker och varje dag vaknar jag med ett nyfiket sinne, kramar livet och ser fram emot leken...
Tack for att ni tittar in har och laser, tack for alla fina, starkande, varma, inspirerande kommentarer, tack for alla ni som koper och laser Guldvingar....Tack , tack, tack fran djupet av mitt hjarta!
Nasta inlagg kommer snart med fler bilder och ord
Massa karlek och solsken
Frida
Gott Nytt år, Låt 2011 lysa på oss alla...
Jag har en känsla att 2011 blir ett riktigt fint år. Jag hoppas på det! Året som gick har varit otroligt spännande och givande med flera stora händelser. Guldvingar släpptes och med den lades en sista stor och viktig pusselbit av cancerbilden. En tyngd flög iväg och är nu ett vackert minne i form av bokstäver, ljus, hopp, kärlek och många starka bilder!
Jag har medverkat i flera tvprogram, men framförallt är jag och mina nära och kära friska och har det fint! Jag har fått flera nya relationer i år och jag känner att även de tar mig i en ritktning jag vill, människor som andas samma tankar och önskan om en tillvaro som är av gemenskap...
Som ni vet börjar mitt 2011 i Thailands djungel med yoga som förätt, middag och efterrätt. Det är en stor gåva att få resa tillbaka och vara med i cirkeln igen, en ynnest att bara ta hand om mig själv, att utvecklas, att leva och bo där igen...att bara vara!
Men det är med skräckblandad förtjusning jag tar steget in i den världen igen, jag vet att det blir många tårar, jag vet att det kommer minnen från smärtan, jag vet att det blir TUFFT, men framförallt vet jag att min hälsa kommer förbättras, att det blir många skratt, mycket gemenskap, stor tacksamhet över livet, många danssteg som skapar det största leendet i mitt bröst, och det bästa av allt är att jag delar resan med min finaste Aron...Det allra viktigaste är ju att vi är tillsammans!
Hela våren går vi i skolan och lever på centret med syrsor, fåglar, spindlar och andra djungeldjur som grannar!
Jag är glad idag för min lyckliga känsla för att resa igen har hittat till mig, den flög bort under hösten för jag har älskat alla min jobb och de männsikor jag har runt om mig...och den känslan gör det svårt att lämna! Men innerst inne vet jag att alla lever inom mig fastän vi är isär och jag ska vara extra duktig på att skriva brev denna gång. Och när sommaren är här så är en glad och ännu starkare Frida tillbaka med fler erfarenheter och upplevelser från yogans och livets underbara skola!
Nästa gång vi hörs är det från en solig strand, så då blir det hälsningar fulla av solstrålar och fler bilder!
Tack så hjärtligt för att ni tittar in här, det värmer så mkt.
Jag önskar er alla allt gott, ta hand om er själva och era nära och kära!
Namaste!
"När jag började älska mig själv..."
Jag har en ny favoritdikt som jag har läst upp på mina senaste inspirations-föreläsningar...Här kommer några stycken från den.
Dikten är av mannen med stor talang och ett namn som smakar överraskning ;
Charlie Chaplin
Dikten är av mannen med stor talang och ett namn som smakar överraskning ;
Charlie Chaplin
"När jag började älska mig själv, vägrade jag att fortsätta leva i det förgångna och att oroa mig inför framtiden.
Nu lever jag endast i ögonblicket, där ALLT äger rum.
Idag lever jag dag för dag och kallar det MEDVETENHET.
När jag började älska mig själv, insåg jag att mina tankar kan göra mig eländig och sjuk.
Men när jag kopplade ihop det med mitt hjärta, blev mitt tänkande en värdefull kompanjon.
Denna förbindelse kallar jag idag för HJÄRTATS VISDOM.
Vi behöver inte längre frukta vare sig meingskiljaktigheter, konflikter eller problem med oss själva eller andra.
Till och med stjärnor stöter samma ibland, varav nya världar uppstår.
Idag vet jag att det är det som är LIVET."
Nu lever jag endast i ögonblicket, där ALLT äger rum.
Idag lever jag dag för dag och kallar det MEDVETENHET.
När jag började älska mig själv, insåg jag att mina tankar kan göra mig eländig och sjuk.
Men när jag kopplade ihop det med mitt hjärta, blev mitt tänkande en värdefull kompanjon.
Denna förbindelse kallar jag idag för HJÄRTATS VISDOM.
Vi behöver inte längre frukta vare sig meingskiljaktigheter, konflikter eller problem med oss själva eller andra.
Till och med stjärnor stöter samma ibland, varav nya världar uppstår.
Idag vet jag att det är det som är LIVET."
Fick nyss ett mail från George i "Himlen kan vänta", bifogad var en bild på deras finaste nyfödda dotter Freya. Ett mirakel, ett under, deras lilla stjärna...Livet är stort och jag önskar dem verkligen allt gott!
Föreläsning av mig, med mig....
21 november, Missionskyrkan, Kungälv kl. 17:30
Varmt välkomna!
Det blir ännu en kväll en glädje, livets insikter och skratt
Varmt välkomna!
Det blir ännu en kväll en glädje, livets insikter och skratt
Såg en serie på Mtv ikväll med ett gäng ungdomar som var på en så kallad challenge day....En övning de gjorde tillsammans hette " Om du verkligen kände mig"...de satt i små sharing grupper och berättade alla sina inre hemligheter, det var skratt men mest tårar och de beskrev det i efterhand som en hel timme av livet baksida och framsida...det finaste av allt var att de kände igen sig i varandras berättelser. Det var stort och det var fint! Det var alla är vi likadana känsla....
Jag ska ta med mig idén till en sharing grupp i framtiden!
OM ni verkligen kände mig...
skulle ni veta att jag periodvis har marddrömmar och vaknar på natten med ett bankade hjärta och skrik
Om ni verkligen kände mig...
skulle ni veta att jag tyckte det var fruktansvärt jobbigt att gå på mitt senaste återbesök, jag andades historia hela stunden fast jag lever i nuet
Om ni verkligen kände mig...
skulle ni veta att jag också kämpar med mina egna demoner
Om ni verkligen kände mig...
skulle ni veta att jag alltid sjunger för mig själv innan en föreläsning
Om ni verkligen kände mig...
skulle ni veta att jag älskar att skapa en ny levande värld där kärleken brinner och ger ljus åt alla
Om ni verkligen kände mig...
skulle ni veta att jag alltid gråter till American home makeover
Om ni verkligen kände mig...
skulle ni veta att det är med skräckblandad förtjusning jag reser tillbaka till Thailand och min yogautbildning, men mitt hjärta leder mig dit och det är en ynnest att delta och snurra i den magiska världen
Om ni verkligen kände mig...
skulle ni veta att jag älskar att bli hög på livet och att livet ibland slår omkull mig med leenden, kärlek, skratt och livsvilja
Om ni verkligen kände mig...
skulle ni veta att jag nästan varja dag tackar himlen får att jag får vara här och för alla människkor i mitt liv!
Jag har en ny tid, en tid som är full med massa yoga, kladdkakor, musik och möten....Möten, med vackra vänner, möten med okända som plötsligt inte är okända, möten med Göteborg, möten med mig själv, möten med kollektivtrafik, möten med min stora kärlek, möten med kylan, möten med livet
Häromdagen var jag flera timmar med en fin vän, vi skrattade mycket, vi njöt av att lyssna på varandra, vi såg varandra och när vi skiljdes åt satte jag mig utanför yogan, mitt i stan under en mörk kvällshimmel, tittade ner mot asfalten och tänkte; vilken vacker asfalt, vilket vackert mönster...så fann min blick höghuset framför mig och jag tänkte, oj vad vackert (jag tycker inte om höghus)...och tillsist fann mitt inre en vissen buske och jag tänkte; vilken vacker buske....så kom jag plötsligt på mig själv och fnisset dök upp....Plötsligt bakade mitt hjärta om allt som var "fult" till vackert. Jag fångades av den vackra mörka himlen och tackade för allt det vackra runt mig och för livet innan jag smög in, och satte mina bara fötter mot en ny vän, min yogamatta.
Jag lever i oerhörd frihet, jag känner mig så fri, i sinnet och kroppen. Jag gör bara det som är gott för mig. Den senaste tiden har påmint mig om tiden innan jag blev sjuk, då rusade jag runt till massa olika vänner, hade alltid något på gång och njöt av samvaron. Nu är det lite likadant, även om alla vänner inte är desamma så finns njutbarheten där, livet och mötens förförelse som viskar; njut av mig, använd mig, lev genom mig och det ska Gud veta att det gör jag!
Jag blickar högt som en raket, jag klibbar fast mot luften, jag hoppar mot jorden, jag dansar med himlen som ridå, jag skrattar med hjärtat, jag pulsar genom stan, mina fötter låter mig sväva, mina ögon vandrar genom själens årstider, mitt inre ljud brusar i takt med rymden...
Imorgon blir det roadtrip till föreläsningen med min nya fina vän Jonas, han är som en blond strålande sol och jag tycker mkt om honom, med i bilen blir oxå fina Henke, med ett leende större än havet. Jag är glad i honom! Kanske fylls baksätet även av härliga Ferenc, min vän som får hjärtat att le och skratta!
Min största tanke går till min finaste Aron, min största känsla går till finaste du...Snart badar vi i vårt kärlekssolsken igen!
Godnatt!
F
oj så längesedan...
Jag andas, jag lever, jag njuter, jag möter, jag ser, jag är....mitt i livet. Vindarna blåser hela tiden, för mig i olika riktningar. Hösten har varit väldigt spännande och givande. Många människor, nya möten, nya insikter, allt är som det ska...
Ikväll föreläser jag på Stora Höga församlingshem kl. 18:30
Varmt välkomna!
Det blir en kväll full av inspiration och livsglädje...
Varmt välkomna!
Det blir en kväll full av inspiration och livsglädje...
I helgen blir det ett längre blogginlägg om nya tankar och livsinsikter!
Just idag tackar jag livet extra mkt, för 4 år sedan förändrades mitt liv till en helt ny nivå!
Tack livet för att jag fortfarande får vara här och tack för alla vackra människor som spelar i samma lag...
solsken och värme
F
Just idag tackar jag livet extra mkt, för 4 år sedan förändrades mitt liv till en helt ny nivå!
Tack livet för att jag fortfarande får vara här och tack för alla vackra människor som spelar i samma lag...
solsken och värme
F
Bokmässa och Svt:s fråga doktorn
Imorgon söndag talar jag på bokmässan i Göteborg. Klockan 14:00 äntrar jag Hälso och Livsstilsscenen. Jag visar film och pratar om mitt liv idag. Välkomna:)
På måndag är jag med i ett fint repotage i programmet "Fråga Doktorn" Svt kl. 18:15....se mig där:)
Önskar er alla en fin höst kväll
Frida
Dansar mig lycklig....
Nu och för alltid rör sig rytmen inom mig, inom oss. HJärtats puls, pumpar runt blodet i våra sambaådror, finner cirklar, piruetter, rumpskakningar, huvudet som gungar takten, smilbanden som drar längs sidorna, hjärtat som sjunger som nästan exploderar. Kan inte förklara mig själv, vet bara att om vi inte dansar dör vi...om jag inte dansar dör jag!!!
Jag dansar mig genom livet, genom alla möten, dansar mig svettig och mjuk. Kan inte sitta still, idag är jag så lycklig så lägenheten blir ett hav av ett dansgolv, mina raggsockar fastnar av stegen och leendet sitter fast. Min bästa högpålivetdrog....så obeskrivligt stor...energin studsar inom mig, några yogisar skulle säga till mig att meditera och omvandla kraften men nä....jag vill dansa...annars finns jag inte!!!
Klubben Nefertiti i lördagsnatt där jag delade dans med både finaste Saam och Masuod. Saam såg ut som en seriefigur och han rörde sig mjukt likt vågor med en stabil blick. Jag är väldigt glad i honom, min goa vän som ger mig härliga skratt, intressanta samtal och leende ögon.
Jag delade rytmen med Masoud, den mest brännskadade killen från Backa branden, och när vi mötte blickarna och delade stunden blev jag så rörd och tagen av oss båda.
Två överlevare.
Båda han och jag lever och vilken gåva. Jag beundrar honom så mycket, för hans styrka, hans ödmjukhet, hans fin-fina personlighet, hans mod. Det var en ära för mig att äga nuet ihop med dig Masoud!
Jag har funnit en ny våg av tacksamhet och av gåvan att ge.
Det är verkligen en ynnest att få ge till andra människor. Jag är så tacksam för att jag får påverka, skapa en tanke, en känsla genom yogan till folk. Jag har yoga på ett behanlingshem i gbg två gånger i veckan och jobbar med grabbarna där. Mycket personlig utveckling med yogans alla verktyg. Det är otroligt inspirerande att få vara där och ge vad jag kan och har. För mig är det en gåva att vara där. En stor vacker gåva och känslan är lika stor som livet självt! Jag skalar bort deras förflutna och ser bara nuet. Tanken är att jag ska vara en frisk fläkt för dem. Genom deras ögon ser jag att jag är det och det är värt varje liten fundering eller tanke på hur jag ska arbeta med dem...Att ge och få-vilken vacker filosofi.
Jag har nya rutiner och ett nytt höstschema. Jag och Aron bor i gbg och njuter av att vara nära "allt". Livet flyter på i en härlig takt och jag ser ofta människor jag håller kär. Luften är lätt att andas och det är mkt yoga. Jag jobbar mest på kvällarna och är ofta ledig på dagarna. Igår startade min chakrakurs med ett härligt gäng och jag är säker på att det blir en spännande resa ihop.
Måndagar är bäst. Då är det min dag och jag planerar för veckan. På kvällen yogar jag för en underbar lärare som ler med ögonen. Inga utmaningar men jag finner ett nytt fokus i positionerna och han säger alltid vackra ord om livet. Det är min stund och jag tar emot det jag får.
Fyra månader ska vi bo i Göteborg och jag känner mig väldigt hemma här. Jag kan gatorna och möter folk jag känner på stan.
Nästa år börjar den största gåvan förutom livet. Då reser jag och Aron tillbaka till Thailand och djungeln för att göra min yogautbildning en gång till. Jag ska vara en blandning av voluntär/hjälplärare/elev. Det kommer bli ett nytt fokus, en ny nivå i min yoga. Mer avancerade övningar och en stund att bara andas hälsa och investering i mig själv.
Vilken gåva. Jag trodde det bara var once in a lifetime och nu blir det två gånger....Nästan fyra månader i djungelns friska luft, med havet som utsikt, med kroppen och sinnet som verktyg, med två inspirerande vackra lärare...
På lördag blir det dans igen med mina tjejer...och livet ler inom och utom...
Ha en underbar dag!
Kärlek och värme
Jag dansar mig genom livet, genom alla möten, dansar mig svettig och mjuk. Kan inte sitta still, idag är jag så lycklig så lägenheten blir ett hav av ett dansgolv, mina raggsockar fastnar av stegen och leendet sitter fast. Min bästa högpålivetdrog....så obeskrivligt stor...energin studsar inom mig, några yogisar skulle säga till mig att meditera och omvandla kraften men nä....jag vill dansa...annars finns jag inte!!!
Klubben Nefertiti i lördagsnatt där jag delade dans med både finaste Saam och Masuod. Saam såg ut som en seriefigur och han rörde sig mjukt likt vågor med en stabil blick. Jag är väldigt glad i honom, min goa vän som ger mig härliga skratt, intressanta samtal och leende ögon.
Jag delade rytmen med Masoud, den mest brännskadade killen från Backa branden, och när vi mötte blickarna och delade stunden blev jag så rörd och tagen av oss båda.
Två överlevare.
Båda han och jag lever och vilken gåva. Jag beundrar honom så mycket, för hans styrka, hans ödmjukhet, hans fin-fina personlighet, hans mod. Det var en ära för mig att äga nuet ihop med dig Masoud!
Jag har funnit en ny våg av tacksamhet och av gåvan att ge.
Det är verkligen en ynnest att få ge till andra människor. Jag är så tacksam för att jag får påverka, skapa en tanke, en känsla genom yogan till folk. Jag har yoga på ett behanlingshem i gbg två gånger i veckan och jobbar med grabbarna där. Mycket personlig utveckling med yogans alla verktyg. Det är otroligt inspirerande att få vara där och ge vad jag kan och har. För mig är det en gåva att vara där. En stor vacker gåva och känslan är lika stor som livet självt! Jag skalar bort deras förflutna och ser bara nuet. Tanken är att jag ska vara en frisk fläkt för dem. Genom deras ögon ser jag att jag är det och det är värt varje liten fundering eller tanke på hur jag ska arbeta med dem...Att ge och få-vilken vacker filosofi.
Jag har nya rutiner och ett nytt höstschema. Jag och Aron bor i gbg och njuter av att vara nära "allt". Livet flyter på i en härlig takt och jag ser ofta människor jag håller kär. Luften är lätt att andas och det är mkt yoga. Jag jobbar mest på kvällarna och är ofta ledig på dagarna. Igår startade min chakrakurs med ett härligt gäng och jag är säker på att det blir en spännande resa ihop.
Måndagar är bäst. Då är det min dag och jag planerar för veckan. På kvällen yogar jag för en underbar lärare som ler med ögonen. Inga utmaningar men jag finner ett nytt fokus i positionerna och han säger alltid vackra ord om livet. Det är min stund och jag tar emot det jag får.
Fyra månader ska vi bo i Göteborg och jag känner mig väldigt hemma här. Jag kan gatorna och möter folk jag känner på stan.
Nästa år börjar den största gåvan förutom livet. Då reser jag och Aron tillbaka till Thailand och djungeln för att göra min yogautbildning en gång till. Jag ska vara en blandning av voluntär/hjälplärare/elev. Det kommer bli ett nytt fokus, en ny nivå i min yoga. Mer avancerade övningar och en stund att bara andas hälsa och investering i mig själv.
Vilken gåva. Jag trodde det bara var once in a lifetime och nu blir det två gånger....Nästan fyra månader i djungelns friska luft, med havet som utsikt, med kroppen och sinnet som verktyg, med två inspirerande vackra lärare...
På lördag blir det dans igen med mina tjejer...och livet ler inom och utom...
Ha en underbar dag!
Kärlek och värme
Sommar i Guldvingar med Frida, del 1
Behöver det vara en röd tråd i sommar? Behöver lyssnaren förstå allt det som skribenten menar?
Kanske är det vackrast när någon förklarar på sitt vis i sköna långsamma, snabba svartvita bilder så fantasin hos betraktaren får måla avslutet, skapa sin värld i sina färger. Vad tycker du?
Jag tror på att kasta mig ut från berget, att hänga löst, kila in fingertopparna mellan skrevorna i bergets moder, åla sig in i livet och möten, att se tillvaron från nya perspektiv, andas ny fräsch sommardoft för att i nästa känsla leva lite mera...Att vara i livet är att leva livet. Sommar och sol, i sommar med mig Frida...
Mitt första minne av en högt skutande raket eller tillochmed känslan av en explosion av ren, stark, bländande kärlek var när jag var fem, sex år gammal. Min blick är ivrig och jag håller mammas hand i vimlet på Liseberg. I ögonvrån finns Kaniner med stabila svansar mot asfalten, långa människor på styltor och randiga byxor, korta människor med röda näsor och krulligt hår i vimlet av hysterin, båtar, vatten, ljud, karuseller, ballonger, små moln på himlens tak, luddrigt sockervadd och vinden av frihet som blåser förbi oss, små fingrar i mammas hand. Mitt i kaoset tar plötsligt våra steg ett galopp bakåt då mamma studsar emot en liten pojke som nästan flyger mot gatan och skrapar sina knän. Förvirrat reser sig den lilla pojken upp Och just i den sekunden då mamma böjer sig ner, tittar pojken i ögonen och säger med hennes vackra kärleksröst:
- Nämen, lilla vän, så tokigt det kan gå. Hur står det till? Det var absolut inte meningen att jag skulle krocka med dig...
Just då, när tiden stod stilla, ur ett barns ögon förstod och upplevde jag vem min mamma var, hela mitt inre sprack ut i regnbågens färger, sprang gatlopp av lycka och stolthet över att just den stora handen som tryckte runt mina fingrar var min mamma...Min finaste mamma...och nu i efterhand, när bandet spolas fram 20 år, kanske det var just det minnet som skulle etsa sig fast i min kropp, varenda cell, varje liten beståndsdel av mitt minne för att jag aldrig någonsin skulle tro att jag var ensam eller tappa tron på det goda...så länge vi andas, så länge vi älskar är vi osårbara...
Kanske är det vackrast när någon förklarar på sitt vis i sköna långsamma, snabba svartvita bilder så fantasin hos betraktaren får måla avslutet, skapa sin värld i sina färger. Vad tycker du?
Jag tror på att kasta mig ut från berget, att hänga löst, kila in fingertopparna mellan skrevorna i bergets moder, åla sig in i livet och möten, att se tillvaron från nya perspektiv, andas ny fräsch sommardoft för att i nästa känsla leva lite mera...Att vara i livet är att leva livet. Sommar och sol, i sommar med mig Frida...
Mitt första minne av en högt skutande raket eller tillochmed känslan av en explosion av ren, stark, bländande kärlek var när jag var fem, sex år gammal. Min blick är ivrig och jag håller mammas hand i vimlet på Liseberg. I ögonvrån finns Kaniner med stabila svansar mot asfalten, långa människor på styltor och randiga byxor, korta människor med röda näsor och krulligt hår i vimlet av hysterin, båtar, vatten, ljud, karuseller, ballonger, små moln på himlens tak, luddrigt sockervadd och vinden av frihet som blåser förbi oss, små fingrar i mammas hand. Mitt i kaoset tar plötsligt våra steg ett galopp bakåt då mamma studsar emot en liten pojke som nästan flyger mot gatan och skrapar sina knän. Förvirrat reser sig den lilla pojken upp Och just i den sekunden då mamma böjer sig ner, tittar pojken i ögonen och säger med hennes vackra kärleksröst:
- Nämen, lilla vän, så tokigt det kan gå. Hur står det till? Det var absolut inte meningen att jag skulle krocka med dig...
Just då, när tiden stod stilla, ur ett barns ögon förstod och upplevde jag vem min mamma var, hela mitt inre sprack ut i regnbågens färger, sprang gatlopp av lycka och stolthet över att just den stora handen som tryckte runt mina fingrar var min mamma...Min finaste mamma...och nu i efterhand, när bandet spolas fram 20 år, kanske det var just det minnet som skulle etsa sig fast i min kropp, varenda cell, varje liten beståndsdel av mitt minne för att jag aldrig någonsin skulle tro att jag var ensam eller tappa tron på det goda...så länge vi andas, så länge vi älskar är vi osårbara...
Till vackraste...
Jag hör din röst
Jag känner din värme
Jag lever dig
Du är min kärlek
Kom änglar...
Känslan spelar mig ibland ett spratt
Det är en sömnlös natt
"Kom änglar" Har spelats förr, nu är det dags igen
Det är en sådan timme
Kärlekens ändlösa hav bor inom mig ...
... och stundtals blir havet till en virvelvind som möter himlens ridåer, i en våg - virvlig och lugn, för dig och mig min käraste dansar havet till vindens pust och leker med dropparna, bara för att havet älskar...Bara för att kärleken vinner livet, endast för att kärleken lovar det sanna...du och jag, varje blick av total lycka, varje ömhetsberöring, varje omtanke, varje starka leende, varje du och jag - ett vi - som är djupare än havets magi och högre än molnens bärande slöja ...
Du och jag vackraste ...
"Håll mina tankar positiva, för mina tankar blir till mitt beteende
Håll mitt beteende positivt, för mitt beteende blir till mina vanor
Håll mina vanor positiva, för mina vanor blir mina värderingar
Håll mina värderingar positiva, för mina värderingar blir mitt livsöde"
M.K Gandhi
" I always thought that I was me-but no,
I was you and never knew it "
Rumi
Har varit på två veckors yogafestival...
...och jag är fulladdad med ljuva ord...en resa är just över, en liten över midsommar påbörjas imorgon, och en ny nästa vecka, fast egentligen är ju hela livet en lång resa där vi skapar innehållet själva. En vän på festivalen sa att när han inte vet vilken väg han ska välja i livet så tänker han att hans nutid är en bok och vad skulle läsaren vilja läsa, då är det enkelt för honom att välja den rätta vägen, den som känns mest honom, eller mest galen eller vad vet jag?!
Jag känner mig lite som det resande folket just nu men varför inte, Aron säger till folk att vi för tillfället är bostadslösa och egentligen är vi ju det, förutom att jorden är vår trygghet och himlen vår ridå, havet blir snart mitt hem för några veckors jobb på båt med härliga folken där jag ofta blir övertrött och antingen skrattar ihjäl mig eller måste ramla in i sängen i hytten ett par timmar men jo, jag vill vara med och se på film inatt för det är ju underbart att bara sitta där i soffan med vågorna inunder med alla kollegorna och faktiskt bara vara i ett vanligt kneg.
Himlen är ljus trots tiden på dygnet och livet smakar len honung och gräset är grönt med gräshoppor och jag blev 29 år förra veckan och famlar med lugn in i framtiden. Framtiden, så spännande att se vad som skapas, ibland går tiden snabbt, vissa stunder existerar inte tiden, ibland är den längtans tung...tid, tid, tid. Kanske bara ett begrepp vi har uppfunnit, hur vore livet utan tid?
Snatam får avsluta denna ljuva onsdagskväll i slutet av juni 2010...Till er alla:
Jag känner mig lite som det resande folket just nu men varför inte, Aron säger till folk att vi för tillfället är bostadslösa och egentligen är vi ju det, förutom att jorden är vår trygghet och himlen vår ridå, havet blir snart mitt hem för några veckors jobb på båt med härliga folken där jag ofta blir övertrött och antingen skrattar ihjäl mig eller måste ramla in i sängen i hytten ett par timmar men jo, jag vill vara med och se på film inatt för det är ju underbart att bara sitta där i soffan med vågorna inunder med alla kollegorna och faktiskt bara vara i ett vanligt kneg.
Himlen är ljus trots tiden på dygnet och livet smakar len honung och gräset är grönt med gräshoppor och jag blev 29 år förra veckan och famlar med lugn in i framtiden. Framtiden, så spännande att se vad som skapas, ibland går tiden snabbt, vissa stunder existerar inte tiden, ibland är den längtans tung...tid, tid, tid. Kanske bara ett begrepp vi har uppfunnit, hur vore livet utan tid?
Snatam får avsluta denna ljuva onsdagskväll i slutet av juni 2010...Till er alla:
"The sun shines on everyone"...
Orden och Snatams sång fann mig häromdagen då jag hamnade i en situation då jag verkligen hade kunnat känna mig ensam, för en sekund gjorde jag det, kände mig ensammast i hela världen, men i nästa andetag blev känslan inom mig, att vi alla är ettkänslan stor, större, störst och jag visste åter igen att jag aldrig är själv. Engelska ordet alone är ju enkelt al one...
Vi har alla relationer som ständigt lever och verkar, som alltid är bundna till naturen, djuren, himlen, jorden, till allt skapande och levande. Så fint att vara tacksam för alla de strängarna, för gåvan att få vara här och leva i de relationerna, för gåvan att kunna upptäcka nya relationer, nya band, att ta del av syret, solen, havet, fåglarnas sång, att landa i alltet och bara vara ett. Det är en av livets magiska gåvor-att känna vi känslan i hjärtat.
Världen håller på att gå in i ett nytt skede, vinden tar en ny riktning, in i ett nytt medvetande, en ny dimension, vill du följa med på den vågen, skapa nya sandkorn? Vad säger ditt hjärta? Vad säger din intuition?
Jag vill leva i symbios med livet, naturen, djuren, med mitt innersta, i lugnet, i självklarhetens andetag, i de perfekta geometriska mönstren som bara är skapade av magi och en hyllning till allt vi har inom oss....till helheten inom oss, utom oss, framför oss, bakom oss, runt oss, ovanför oss, under oss, till enkelheten som styrs av vårt hjärta. Detta känsliga vackra, starka hjärta som finns där så fort vi finner nycklarna...
I min värld är mammor, bebisar och hundar bland det bästa som finns...alltid denna ständiga gränslösa kärleken, den äkta, sanna kärleken som är så självklar, inga knutar eller skavsår, bara rent ljus och kärlek! Det är fint att veta och känna det. Mer bebisar och hundar i mitt liv, mams finns där redan som en självklar fyr, eller en starkt lysande stjärna som sprider sitt stoft varje sekund! Men lätt mer bebisar och djur.
Idag är jag tacksam för allt...
Jag önskar er läsare en helt fantastisk dag och många kärleksslag för livet! När vi fokuserar på det goda, föds det goda i nya frön och vi kan skapa världen och livet exakt så som vi vill ha det! Det tror jag iaf...
Jag medverkar i Annas eviga 9 maj kl 18:30 Svt2
http://svt.se/2.127646/annas_eviga
KASTAR VI BORT VÅRA LIV?
I Annas Eviga på söndag diskuterar vi detta. Frida Darell fick cancer när hon var 25. Då var det som att livet kom till henne, säger hon. Idag är hon frisk och har förändrat sitt liv, hon lever varje dag. Sverker Sörlin är professor och författare. Han menar att insikten om livet kommer när man blir äldre - han tycker själv att han ser helt annorlunda på livet idag än när han var ung. Och Mustafa Can, journalist och författare, ser diskussionen om livets mening som något av ett lyxproblem. Där han kommer ifrån har man fullt upp med att överleva dagen, där har man inte tid att undra över om man kastar bort sitt liv eller ej.
SVT2 söndag 9 maj kl 18.30: Annas eviga
KASTAR VI BORT VÅRA LIV?
I Annas Eviga på söndag diskuterar vi detta. Frida Darell fick cancer när hon var 25. Då var det som att livet kom till henne, säger hon. Idag är hon frisk och har förändrat sitt liv, hon lever varje dag. Sverker Sörlin är professor och författare. Han menar att insikten om livet kommer när man blir äldre - han tycker själv att han ser helt annorlunda på livet idag än när han var ung. Och Mustafa Can, journalist och författare, ser diskussionen om livets mening som något av ett lyxproblem. Där han kommer ifrån har man fullt upp med att överleva dagen, där har man inte tid att undra över om man kastar bort sitt liv eller ej.
SVT2 söndag 9 maj kl 18.30: Annas eviga
Guldrelease och en förlängning på...
fira-livet-festen...
Bokreleasen för Guldvingar var helt magisk. Jag var lika hög som ett höghus av alla varma blickar, rusande leenden, mjuka kramar, svävande kärlek-
gemenskap!
Allt var perfekt.
Tusen tack till alla er som kom och ville fira Guldvingar, mig och detta underliga, bortom ord-mirakel som kallas livet.
Skratt från min egna film "Längtan är min resa" fyllde den perfekta salongen, och olikheterna i bord och stolar suddades ut bland alla mina egna färgklickar, en lite nervös Frida smög upp på scenen för att läsa texter och rösten brast när jag läste om min fina vän Hanna, enbart för att jag blickade mot henne i mörkret och visste att hennes stora hjärta sved för livets orättvisa, och orden klumpade sig och nej, Frida, inte gråta här och nu så fingrarna tog ett djupt andetag och bläddrade vidare till en kärlekssång på ett annat vackert blad i boken. Det var alldeles tyst i lokalen, endast pulsen slog och på väggarna satt små kärleksflugor som vittrade om livskraften och en glädje större än ord!
Tack alla för era kommentarer...Ni är så fina som skriver vackra ord om mig, jag suger i mig varje liten stavelse och den saften gör min syn kraftfullare. Önskar jag kunde få möta er alla och ge er en varm kram! Jag blir så glad varje gång det är nya handstilar och livsöden och kärlekhandlingar på min sida...Tack!
Bokreleasen för Guldvingar var helt magisk. Jag var lika hög som ett höghus av alla varma blickar, rusande leenden, mjuka kramar, svävande kärlek-
gemenskap!
Allt var perfekt.
Tusen tack till alla er som kom och ville fira Guldvingar, mig och detta underliga, bortom ord-mirakel som kallas livet.
Skratt från min egna film "Längtan är min resa" fyllde den perfekta salongen, och olikheterna i bord och stolar suddades ut bland alla mina egna färgklickar, en lite nervös Frida smög upp på scenen för att läsa texter och rösten brast när jag läste om min fina vän Hanna, enbart för att jag blickade mot henne i mörkret och visste att hennes stora hjärta sved för livets orättvisa, och orden klumpade sig och nej, Frida, inte gråta här och nu så fingrarna tog ett djupt andetag och bläddrade vidare till en kärlekssång på ett annat vackert blad i boken. Det var alldeles tyst i lokalen, endast pulsen slog och på väggarna satt små kärleksflugor som vittrade om livskraften och en glädje större än ord!
Tack alla för era kommentarer...Ni är så fina som skriver vackra ord om mig, jag suger i mig varje liten stavelse och den saften gör min syn kraftfullare. Önskar jag kunde få möta er alla och ge er en varm kram! Jag blir så glad varje gång det är nya handstilar och livsöden och kärlekhandlingar på min sida...Tack!
