Snöglitter, vart tog du vägen?

Jag har en förmåga att ibland göra allt annat än jag ska göra, det beror på vilka känsla min kropp har eller letar efter. Förr, när jag var en liten tjej bakade jag alltid då det var dags att göra läxor. Jag fann lugnet och friden i att blanda ingredienserna, röra bland mjöl och socker, vanilj och kakao, dofta ner i den röda bunkern, njuta av att någonting skapas. Jag älskar fortfarande att baka. Det ger mig den där mjuka känslan av att allt ordnar sig...om jag bara hinner baka.
Idag bakar jag inte lika mycket, kanske för att jag äter nyttigare och yogan gör för varje pass att kroppen bli mindre och mindre sugen på sötsaker. Idag blir det istället att jag skriver när jag egentligen ska göra andra saker...som nu när jag egentligen ska planera lördagens yogakurs. Men snart ska sjunka ner på mage inne i vardagsrummet på den mjuka mattan, sprida ut alla mina papper, tankar, tips och fundera och forma ett skönt och givande pass. Jag arbetar alltid bäst så...det blir lätt kaos runt mig och ingen människa kan komma fram i röran men på nåt märkligt sätt finner jag lugnet i kaoset...

Igår var jag klar med den nuvarande bearbetningen av manuset till Guldvingar och det var med en stor lättnad jag mailade iväg det till förläggaren. Imorgon ska jag sträckläsa hela boken och se vilken känsla jag får...Det ska bli spännande! På ett sätt tycker jag om att jobba med den, gå in i känslan, smaken, lukten, minnena, sjukdomstiden, den dåvarande Frida, allt det jobbiga som samtidigt speglar det vackra jag fann i stundens hetta...ibland glömmer jag av den Frida jag var när jag var sjuk och det är underbart att läsa om livsglädjen som spränger sig igenom vissa texter, och förmågan jag hade att vända det mesta till någon lärdom. MEN, ibland när jag läser en text räcker det med ett ord eller att jag blundar så är hela den fruktansvärda scenen framför mig, i mig, under mig, inom mig...så nära och så läskigt att jag än en gång inser att jag aldrig kommer glömma den tiden i mitt liv. Jag tror att det blir ännu en omedveten bearbetning varje gång jag läser orden.
Nu ropar matten på mig och det är dags att börja planera...
Jag önskar er alla en fin dag, hoppas någon av er har fått snöglittret som fanns här på västkusten igår men som vinden har tagit...

Kommentarer
Postat av: Elisabetg

2010-02-21 @ 20:32:54
Postat av: Elisabeth

Ser fram emot din bok Frida! Såg "Himelen kan vänta" och blev väldigt berörd...



Namasté

2010-02-21 @ 20:35:02
Postat av: mams

Om jag bara hinner baka........så ordnar la det sig!

Sitter med budgetarbete. Går inte ihop.

Får bli en sockerkaka! Ler gött!

Tack för igår

2010-02-22 @ 17:00:30
Postat av: mams

Om jag bara hinner baka........så ordnar la det sig!

Sitter med budgetarbete. Går inte ihop.

Får bli en sockerkaka! Ler gött!

Tack för igår

2010-02-22 @ 17:01:25
Postat av: sanna

du skriver så vackert,du berör så mycket, du tar din plats och du förtjänar den, du berikar världen,

säger jag som inte ens är kristen , men ja,

du, ditt leende, ditt skratt, din tankegång, din känsla och din kärlek till livet, är så otroligt vacker, så tack. tusen tack. du anar inte, vilka fotspår du fått oss andra att vandra i.

2010-02-24 @ 01:39:53
URL: http://www.sannaengstrom.bloggagratis.se
Postat av: Anonym

KOLLA IN:



HTTP://LAURENCONRADVSKRISTINCAVALLARI.BLOGG.SE

2010-02-24 @ 02:32:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0