Guldvingar

...och en fin känsla hos mig av att vara välkommen och önskad. Tack fina er...jag känner mig väntad:)
Det har hänt så mycket, tiden innehåller så många olika färger, intryck att jag nog får berätta lite då och då...samtidigt rullar livet sin gilla gång med mycket kärlek och stillhet. Många timmar av bara vara, rå om mig själv, fokusera på det som är viktigt, yoga, nya insikter och upplevelser.

I förrgår skrev jag klart mitt förord och efterord på min fina Frida bok. Jag tillägnade den till alla som på något sätt kämpar för sin tillvaro. Tänk, att den blir publicerad i mars. Det är galet fantastiskt och när jag läser alla mina texter är det som om det handlar om någon annan. För aldrig att den kan handla om mig, eller?
Jag förundras ännu en gång över hur jag fann styrkan, glimten i ögat, humorn, viljan, det goda i det onda, ljuset långt borta...hur jag aldrig tappade tron på ett fortsatt liv eller en vanlig Frida.
Jobbet med boken har stundtals fört mig tillbaka, fast jag är otrolig på att leva i nuet, och kanske är det så att det fortfarande är en process. För det mesta slumrandes men ibland skär den till och lika snabbt som framtiden en dag blir till nuet när man väl är framme tar den mig tillbaka till det obekväma förflutna. Då gäller det att stå ut i stunden och genom ett djupt andetag genomleva allt som pågår för att i nästa andetag fångas tillbaka till verkligheten. Till den Frida jag är idag, med ärren som livskarta och en ny gåva.

Jag har många framtida mål och drömmar...livet flyter som i en lätt flod..och jag vet att det är bättre att sikta mot solen och hellre stöta i örnen än att sikta på örnen och slå i stenen...
Jag känner mig ödmjuk inför livet och älskar att skapa min egna framtid och manus. För några månader var jag och min käraste A på Snatam Kaur och efter den konserten blev jag än mer ödmjuk och tacksam och lugnet håller i soig varje gång jag lyssnar på hennes musik. Detta vill jag ge till Er som godnatt känsla. Lyssna och njut, men först en saga:
"Det var en gång ett folk så syndfullt och fördärvat att det hade slarvat bort all vishet, och en dag kände vishetens fader att han ville gömma henligheten till framgång och lycka någonstans så att människan aldrig skulle finna den igen. han samlade ihop sitt råd och den första mannen sa:
Jag vet, vi gömmer hemligheten till framgång och lycka långt ner i jorden. vishetens fader funderade en stund men svarade att nä, det går inte för människan kommer gräva och gräva och finna hemligheten. En annan herre sa: Jag vet, vi gömmer hemligheten till framgång och lycka i det djupaste av alla hav. Vishetens fader funderade en stund innan han svarade, nä, det kommer inte gå, för människan kommer dyka lång ner och finna hemligheten. Den tredje mannen sa: NU vet jag, vi gömmer hemligheten högts uppe på det högsta berg. Vishetens fader funderade en stund men sa, nä det går inte, människan kommer klättra upp och finna hemligheten.
- Vi ger upp utbrast männen. Vi kan varken gömma hemligheten på land eller hav.
Så funderade vishetens fader en stund och sa sedan:
- Vi gömmer hemligheten till framgång och lycka långt inne i människan för där kommer hon aldrig att leta"
Godnatt på er och ta hand om er...