Snart kommer ett nytt ...
... inlägg med doft av vår:)
Jag vaknade med en underbar känsla...
...idag är jag kreativ. Det är spännande och fascinerande hur allting går i vågor, ständigt denna pendeln i universum som balanserar världen och oss. Ibland rullar vågen uppåt för att sedan rulla ner igen. Det bästa jag vet med den naturlagen är insikten om att allting vänder, att den andra sidan av myntet snart är här igen. Jag brukar tänka det med alla saker när vågen är nere....snart rullar den uppåt och ser solen starkare igen. Mitt mål är att finna balansen, en lagom våg i tillvaron, fast jag tror att jag är extra lyckligt lottad som för det mesta alltid befinner mig i något slags livsrus och tacksamhet över livet. Det har jag alltid gjort. Och ju mer balans jag skapar och finner desto mer tycks det stanna hos mig. Det är också en naturlag...
Jag har det väldigt bra, igår när jag inte ville göra något fast jag egentligen skulle skriva klart mitt förord och efterord var det underbart att bara acceptera det, att vara i det, att inse att kroppen och sinnet inte var kreativt, utan bara ville vila. Jag tog en långpromenad med Sandra vid havet, hon och jag har en förmåga att jämt och ständigt prata yoga när vi ses, dela med oss av egna upplevelser och utmaningar och det är en ynnest att ha en vän på nära avstånd som är så angelägen den vackra världen. Jag älskar att titta på henne när vi praktiserar yoga, hennes rörelser och positioner är så vackra och mjuka. Hon ser ut som en liten blond älva och ofta ser det ut som om hon har havets djuphet i hennes blå ögon. Jag tycker om henne.
Igår vid elva tiden när jag stod i duschen kröp kreativiten på mig som en underbar känsla och direkt smög jag in i vår varma säng med papper och penna och skapade meningar till efterordet. Och då visste jag, att jag är tilbaka med mer inspiration och glädje inför boken på länge. Jag är i slutspurten, jag vet att jag kommer glädjas över att jag lägger det där sista krutet på den, att jag tänker ett steg längre, att jag vill ett högre steg, att jag vill förstärka det som har betydelse och visa lite extra vem jag är. Herregud, massa människor kommer läsa mina tankar och åsikter, vilken gåva....
I lördags var det tjejkväll och som jag längtade efter dansen, hela min kropp älskar att blunda, gå in i känslan totalt och avskärma mig från världen....stanna kvar. Djupt. Därinne. I. Mig. Själv. Ingenting annat existerar.
Vi gick till Avenyn och jag tog stegen direkt till dansgolvet. Min bästa högpålivet drog, jag har så många texter där jag beskriver vad dansen gör med mig, hur den får mig själv att uppleva vem jag är, att släppa taget och hänge mig till musiken och rytmen på insidan. Tjejerna gick till baren, men jag sa nej, jag stannar här, Hanna frågade om jag verkligen skulle stå här själv men ja, jag vill vara här själv, för inte är jag själv, jag är mitt i denna energin runt mig, jag är mitt i livet...Jag kan aldrig dansa lagom, det är som om min energi sprutar och måste komma ut i varje rörelse, och trots att svetten rinner och kroppen rör sig helt galet mycket fylls det hela tiden på med mer energi. Måste. Bara. Dansa. För. Att. Leva. Så mitt där i en trance låt händer det som alltid sker under dansen, hjärtat hänger löst, livet rinner över och tacksamheten exploderar inom mig, jag vet nästan inte vart jag ska ta vägen med känslan, den största jag känner, jag blickar ut över alla dansanta människor, leendet sprängs nästan på mina läppar, jag är så nära att brista ut i ett glädje gråt för jag är så jävla lycklig över livet, att jag är frisk, att jag får vara här, att jag är stark och är Frida igen....Jag stannar till, måste lugna känslan, sätter händerna mot varandra, med fingertopparna mot pannan och tackar livet, några sekunder i en relation med alltet som bara blir starkare och starkare för var dag som går, sen öppnar jag ögonen och rytmen fångar mig igen....Ah, livet du är underbar! Många människor känner igen mig, jag har lärt mig att se på folks blickar när de vet vem jag är, det är något särskilt i ögonen, bara vackert och jag stärks ännu mer i att vara jag.
Denna veckan blir det fem yogapass, tre i stan, två hemma plus min egna praktisering...Och så ska boken förhoppningsvis vara klar för en sista läsning innan tryck.
Tack för att ni läser, jag har mailat många av er från mailen på bloggen men jag vet inte om ni får mina svar, så jag kommer svara nedan på kommentarerna istället.
Ha en underbar dag, massa solsken och lycka till ER
Frida
Jag har det väldigt bra, igår när jag inte ville göra något fast jag egentligen skulle skriva klart mitt förord och efterord var det underbart att bara acceptera det, att vara i det, att inse att kroppen och sinnet inte var kreativt, utan bara ville vila. Jag tog en långpromenad med Sandra vid havet, hon och jag har en förmåga att jämt och ständigt prata yoga när vi ses, dela med oss av egna upplevelser och utmaningar och det är en ynnest att ha en vän på nära avstånd som är så angelägen den vackra världen. Jag älskar att titta på henne när vi praktiserar yoga, hennes rörelser och positioner är så vackra och mjuka. Hon ser ut som en liten blond älva och ofta ser det ut som om hon har havets djuphet i hennes blå ögon. Jag tycker om henne.
Igår vid elva tiden när jag stod i duschen kröp kreativiten på mig som en underbar känsla och direkt smög jag in i vår varma säng med papper och penna och skapade meningar till efterordet. Och då visste jag, att jag är tilbaka med mer inspiration och glädje inför boken på länge. Jag är i slutspurten, jag vet att jag kommer glädjas över att jag lägger det där sista krutet på den, att jag tänker ett steg längre, att jag vill ett högre steg, att jag vill förstärka det som har betydelse och visa lite extra vem jag är. Herregud, massa människor kommer läsa mina tankar och åsikter, vilken gåva....
I lördags var det tjejkväll och som jag längtade efter dansen, hela min kropp älskar att blunda, gå in i känslan totalt och avskärma mig från världen....stanna kvar. Djupt. Därinne. I. Mig. Själv. Ingenting annat existerar.
Vi gick till Avenyn och jag tog stegen direkt till dansgolvet. Min bästa högpålivet drog, jag har så många texter där jag beskriver vad dansen gör med mig, hur den får mig själv att uppleva vem jag är, att släppa taget och hänge mig till musiken och rytmen på insidan. Tjejerna gick till baren, men jag sa nej, jag stannar här, Hanna frågade om jag verkligen skulle stå här själv men ja, jag vill vara här själv, för inte är jag själv, jag är mitt i denna energin runt mig, jag är mitt i livet...Jag kan aldrig dansa lagom, det är som om min energi sprutar och måste komma ut i varje rörelse, och trots att svetten rinner och kroppen rör sig helt galet mycket fylls det hela tiden på med mer energi. Måste. Bara. Dansa. För. Att. Leva. Så mitt där i en trance låt händer det som alltid sker under dansen, hjärtat hänger löst, livet rinner över och tacksamheten exploderar inom mig, jag vet nästan inte vart jag ska ta vägen med känslan, den största jag känner, jag blickar ut över alla dansanta människor, leendet sprängs nästan på mina läppar, jag är så nära att brista ut i ett glädje gråt för jag är så jävla lycklig över livet, att jag är frisk, att jag får vara här, att jag är stark och är Frida igen....Jag stannar till, måste lugna känslan, sätter händerna mot varandra, med fingertopparna mot pannan och tackar livet, några sekunder i en relation med alltet som bara blir starkare och starkare för var dag som går, sen öppnar jag ögonen och rytmen fångar mig igen....Ah, livet du är underbar! Många människor känner igen mig, jag har lärt mig att se på folks blickar när de vet vem jag är, det är något särskilt i ögonen, bara vackert och jag stärks ännu mer i att vara jag.
Denna veckan blir det fem yogapass, tre i stan, två hemma plus min egna praktisering...Och så ska boken förhoppningsvis vara klar för en sista läsning innan tryck.
Tack för att ni läser, jag har mailat många av er från mailen på bloggen men jag vet inte om ni får mina svar, så jag kommer svara nedan på kommentarerna istället.
Ha en underbar dag, massa solsken och lycka till ER
Frida
