Guldvingar

...och mina bokstäver, krumelurer, tankar, vänners namn, känslor, ord och mitt förflutna som i slutet möter nuet i efterordet stämplas med svart färg i vita fina bokblad. Omslaget är vackert, mjukt och typsnittet är likt mitt inre. Det är guldigt, mycket guldigt och jag blir varm när jag ser boken. Arbetet hos tryckeriet tar tre veckor så snart, snart, är boken ute i världen-Sverige, hos dig och mig! I dagarna får jag ett exakt datum och jag lovar att skriva ut det här till alla er som väntar:)
Det är så avslappnande och vilsamt att den är klar, det har varit mycket tuffare att skriva en bok än jag någonsin hade föreställt mig, puh, men resultatet blir fint och Frida och jag är väldigt stolt...
En tv-intervju är redan inbokad och jag ser fram emot den dagen den släpps.
Jag riggar även för releasefest i Göteborg och alla är såklart välkomna.
Det är spännande hur livet hela tiden rullas in i nya ridåer och bakgrunder och denna färgglada ridå känns lockande men samtidigt alldeles vardaglig och inte något särskilt. Jag förstår mer på människor jag möter och deras glittrande ögon, leende solar till munnar att det är speciellt att debutera som författare, att det är speciellt att ge ut sin historia, och någonstans i mitt inre vet jag det men kanske är det så att när jag ger ut min berättelse kommer jag ännu ett steg bort från det förflutna. Den sista pusselbiten hamnar på plats i mitt cancerpussel. En bit som har fattats den sista tiden.
Jag tror att det är det som gnagt inom mig vissa stunder när jag har läst, funderat, skrivit-att jag tagit ett steg bakåt-till det förgågna-till igår-till en annan Frida-tillbaka till cancern. Inte ett steg in i framtiden eller nuet...Där jag vill vara. Det är därför det är en lättnad nu när Guldvingar är klar! Nu fästs min blick framåt, längs rälsen, med friska gröna grästuvor och krokiga stenar, välkända och okända ansiket, insikter och överraskningar, framgångar och motgångar, hjärtats puls och tveksamhet....Livet i en kortfattad beskrivning. Avslut och början. Oj, vad jag tycker om avslut och början. Det för alltid eviga.

Min lediga tillvaro knyter små sidentrådar i solens rus och den sammetslena himmelen lovar om en varm vår och jag skriver äntligen för att fånga mitt skivande igen som har suddats ut i jobbet med Guldvingar och jag vill så gärna ha tillbaka mitt kreativa frö! Ibland ger livet människan för mycket av samma sort och ibland, tror jag, att själen är för rastlös att dricka hela bägaren på samma gång, om lugnet är fastkilat i dryckens smak fastnar hon snabbt för rutiner och själen kvittrar lyckligt men om lugnet smälter innan det når strupen så infaller sig en känsla av pirrande ben och ett tänkande huvud...Jag är någonstans mittemellan, njuter stundtals av att vara helt ledig vissa dagar samtidigt som jag ibland önskar jag var engagerad i mer. Mer yoga, mer föreläsningar,mer träffa nära folk, mer träffa nya folk, mer barn, mer djur, mer natur, mer givande samtal...Juni, Juli, Augusti lovar om heta dagar, yogafestival samt massa jobb på sjön. Även maj lovar om en intensiv och otroligt spännande massagekurs. Jag försöker vända min rastlöshet till njutning, att ta tillvara på den här egna stunden, de här veckorna som är fyllda med bara min egna vilja och lust, vår och sol, silverglittrande hav, vågors ljud, djupa andetag, rörlig kropp och klasser med nöjda yogaelever...
På torsdag ska jag laga mat till de underbara, fria, bekymmerslösa, vackra, barnen på dagis och hela mitt jag ser fram emot att gosa och krama och busa med dem och på fredag har jag en ny yogaklass på ett behandlingshem för pojkar/män. Jag är övertygad om att de stunderna ger mig inspiration.

Tack för att ni fortfarande läser.
Jag önskar er alla en solig dag med kärlek och nöjsamhet över nuet.
Kram Frida