Solen i sikte!
Ett bultande varmt tack, tack, tack för alla kommentarer! Orden värmer som solen...
Fint att ta del av era tankar som är sjuka eller har varit sjuka och även Ni andra och underbart att läsa mellan raderna att hoppet finns där. Ibland funderar jag på vad människan inte klarar av?!
Jag är så oerhört glad och tacksam för att jag får möjligheten att medverka i "Himlen kan vänta", kanske kan mitt skratt eller tårar stärka någon, inspirera, skapa en samhörighet , förståelse, spänna en tanke mellan okända människor?!
Jag tror att om jag öppnar upp, vågar visa vem jag är, har tillit till livet, till andra människor, ger kärlek så gör också min medmänniska det. Jag tror på en vacker spiral som gör att världens gråskalor mattas och färgläggs. Jag tror på ett oss!
Igår:
Jag hoppar ur taxin på Brännö och med vita fingertoppar inunder vantarna som alltid påminner mig om livets skörhet, ( en eftersläpande biverkan av cellgifterna) knackar jag på huset. Jag känner mig stark men är beredd på att hjärtat kanske plötsligt hänger i sköra trådar. Jag ska möta en grupp unga människor som lever eller har levt med cancer.
Jag minns min reaktion i våras då jag plötsligt oförberedd rusade på en kille på Sahlgrenska, han utan hår, blek, med sin mamma bredvid sig och systerns ord om att han skulle gå upp till avdelning 51 men att han förmodligen inte skulle få beh. för att hans vita blodkroppar var för låga.
Den känslan i min kropp just då! Som om min lätta kropp blev till en tung pöl som rann ut på det gröna golvet. Jag kände så oerhört mycket för honom och i min tanke ville jag fånga honom under armen och viska i hans öra " låt oss flyga iväg och komma tillbaka när du är frisk". Jag gjorde aldrig det. Jag blev istället illamående.
Gruppen igår var helt fantastisk. En fin och vacker stund där vi delade erfarenheter, tankar och känslor. En stund av kämparögon och insikter. En stund där vi kände igen oss i varandra. Ibland fick jag frågor som jag inte funderat över men orden satte färg på känslan.
När vi kramas hejdå är jag övertygad om att livet vill möta dem med ömhet och göra dem friska!
Imorgon kväll är det ett nytt avsnitt av Himlen kan vänta.
Serien som handlar om livets djupaste skavsår men som har den största dosen av kärlek. Första gången jag såg programmen grät jag varje gång jag var i bild, kanske för att de vackra bilderna och en levnadsglad Frida gjorde det så sorgligt, kanske förundrades jag hur skrattet kunde vara så nära i det tunga, kanske för styrkan, kanske för att jag ibland tyckte synd om mig nu i efterhand, kanske för att jag är så överlycklig att det är över?!
Ta hand om er själva och varandra!
Frida
forstår att du gråter för det gör jag med , jag blir så rörd av hur du kan vara så stärk och glad ,
jag ska se avsnittet i morgon med , det är ett måste !
heja dig , hoppas du har det bra !!
Jag kommer köpa din bok när den kommer jag lovar !!
Jag tycker om din humor , och snygg är du också !!
ta hand om dig
Kram Monica
Jag och min pojkvän tittar på varje avsnitt av Himlen kan vänta. Hans mamma dog i cancer när han var 10 år så han känner igen sig mycket i serien. Det gör ont i hjärtat samtidigt som det är vackert att ni är så starka. Ena stunden ler man, andra stunden gråter man.
Blev otroligt glad när jag läste att du är friskförklarad, så himla skönt Frida!
Ett litet lyckorus rann igenom kroppen.
Jag önskar dig all lycka i livet.
Kramar Linda
http://suspendedfromclass.blogg.se
Såg att länken blev fel.
Jag älskar programmet "Himlen kan vänta". Ni är underbara att titta på! Och jag vill bara säga att du är något av det vackraste jag sett. Man smälter när du skrattar och ler, och när du inte gör det är du ändå lika vacker. Jag tror på dig, du kan gå huuur långt som helst! Tack för att du förgyller.
Kramar Lina
Åh Frida jag gråter av glädje. "Du har ingen sjukdom kvar i din kropp", åhh vad underbart att höra! Jag visste det, du är för bra för något annat.
Och precis som du skriver så har både ditt skratt & dina tårar stärkt mig och säkert många fler. Det gör mig så lycklig att veta att det finns människor som du. Nu väntar jag på din bok, för det blir väl en? :) Massa massa masssa kramar
För mig har torsdagarna plötsligt blivit heliga, inget får hindra min stund i soffan framför världens bästa program med världens bästa kämpar. Du är verkligen en förbild, Frida, kanske inte något du önskat men så är det bara, jag tänker på dig så ofta och blev så glad när jag nu ikväll hörde att du skulle få din fest!
Jag läste din blogg för nåt år sen då jag fick nys om den via min bästa vän, ni var tydligen nära vänner som barn. Hon hade läst men inte vågat avsölja sig men tipsade mig som sen satt klistrad, tack för det.
Du är en person som kommer fortsätta snurra i tankarna långt efter att programmet är slut och jag önskar dig såklart allt gott, och sluta inte blogga! Jag vill läsa mer!
Kramar!
Hej, precis när programmet började på tv fick jag själv min diagnos Hodgkins Lymfom. Och jag blev så glad när jag igår såg att du blev frisk. Det gav mig nytt hopp! Jag har precis påbörjat min behandling, igår faktiskt. Och mår precis som vanligt idag?? Jag fattar ingenting, trodde jag skulle bli jättedålig ju! Men det blir kanske värre med tiden. Jag kommer att följa dig och din historia och hoppas att få läsa mer från dig!
Önskar dig all lycka. Kramar Kamilla
Åhh frida vad glad jag blev för din skull när doktorn hade berättat att du var frisk. Så underbart!!! Ett jätte grattis!!!
Åkte du till Afrika?
